En tillbaka blick från ett tidigare Jobb

Jag har en gång i tiden syndat och arbetat som Parkeringsvakt.......Jag bestämde mig för att börja med en liten betraktelse gällande detta arbete....Kommentera gärna... lägger ut del ett idag.


11 minuter eller livet

Den här historien utspelar sig till huvuddelen i Stockholm, på dess gator, och bland dess fordon.

Prolog:

1991 inträffar det som de flesta familjefäder fasar för: arbetslöshet.
Jag arbetade som mellanchef på ett bevakningsföretag i Stockholm låt oss kalla det för Basab. Jag och min hustru gick i väntans tider och kände en stor tillförsikt om framtiden ,vi hade precis genomfört en dröm som alla blivande föräldrar går och bär på , att köpa hus, tokigt nog så låg (ligger nog kvar) huset strax utanför Stockholm i en trevlig förort kallad Hässelby, man gör nog som de flesta ,tror på mäklare och bankfolk. Vi hade bott i huset i c:a fem månader när de första orosmolnen dyker upp vid horisonten, valutakris kallades den för , 500 procents ränta och djupdykning i ekonomin.

Våra politiker satte den svenska folksjälen i spekulation, jag hade två månader innan blivit av med jobbet och var tvungen att stämpla på a-kassan ,vilket innebar en avsevärd försämring av ekonomin, inte förrän man måste stämpla så förstår man att pratet om att få 80 procent av lönen inte gäller dej.

80 procent gäller inkomster upp till c:a 16000 kr /mån. dvs 80 procent av 16000 minus skatt.

Från att varit ganska välavlönad så åkte man ner till existensminimum, det var inte så lätt att styra bankens lån till en sådan nivå, ”turligt” nog så hjälpte Nordbanken( Nordea) till med att öka på lånen med nya lån för att täcka amorteringarna, som sagt detta är en lång historia mot ett nytt yrke , vi fick flytta från huset in till Solna, vilket var helt underbart, hyresrätt, bara att ringa en reparatör när nåt gick sönder, jag fick hanka mej fram med olika jobb, bland annat Vårdare på ett hem för missbrukare, vilket mest visade sig vara ett hem för utbrända socionomer, det är fantastiskt vad det kryllar av välutbildad personal med problem, man måste vara tacksam för att dessa hem finns ,tänk om dessa människor fick gå lösa bland vanligt folk. På detta hem stannade jag i ett år, sedan fick jag nog.

Familjeråd inkallades och vi beslöt att flytta, frugan har släktingar i Bohuslän närmare bestämt Norra Bohuslän.
Bara en Stockholmare kan komma på idèn att tro att Sverige ser ut likadant som vi är vana med, det blev vi snart varse att så inte var fallet, vi hyrde oss ett ställe på en gård för att kunna hysa några hästar och kunna hålla på nåt som liknade livskvalitet. Det visade sig snart vara ett misstag som vi djupt ångrade, socionomer och vissa bönder har tydliga drag av varandra, båda mår nog bäst av inte ha med normala människor att göra, vår hyresvärd kunde inte hålla sig i skinnet och kände att nyfikenheten tog överhand,
Han gick in vårt hus när vi inte var hemma och snokade , han var tvungen att salta elräkningarna också , tillslut så ledsnade jag och tog familjen in till storstaden Strömstad, vi hittade ett trevligt radhus med trevliga grannar.

Idyllen rämnade när vi efter ett tag upptäckte knarklangare som bodde grannar, tänk att man som Stockholmare aldrig kan slippa det.

Jag fick en lysande idè, vi flyttar hem till Stockholm, sagt och gjort jag stegade ner till arbetsförmedlingen och fick till min glädje se att det behövs Lapplisor i Stockholm, jag sökte och fick jobbet.

Att äntligen få sniffa avgaser och lukten av storstad var en upplevelse.... att sedan ha en skuldsanering i bagaget trodde jag skulle hjälpa mig att få ett normalt liv var dock ett misstag.... först skulle jag träffa de som i andras ögon var paria...


Fortsättning kommer om intresse finns, som sagt detta är en prolog.

All © rights reserved by affe