tisdag, november 29, 2005

Fick säga adjö till vår lilla häst idag


Jag har blivit bönhörd såtillvida att en kamrat till hustrun är med imorgon bitti 0700 då vår älskade häst skall få trava vidare in i de gröna ängarnas paradis... jag har resonerat med mig själv och insåg att detta klarar jag inte..

Jag åkte ut till stallet och tog adjö av vår lille plutt.. 167 cm över manken tilltrots är han bara en liten plutt.. nog så envis som bara en häst kan vara.... normalt kan jag aldrig själv ropa in honom till kanten av hagen, han brukar bara blänga lite som om han menar " du jag kommer sen".. idag kom han direkt, jag hade köpt en påse med röda äpplen som jag ville ge honom så här den sista dagen... jag stod där med påsen i handen när han sakta kom lunkande mot mig... solen lyste så där underbart över de snötäckta hagarna... det känndes som en tidig vårdag innan snön smält..jag grät som ett barn... usch vad dåligt samvete man får....han tog äpplena ur handen och tittade på mig som om han visste varför jag var där...jag klappade honom och han slickade mig på handen... en liten stund av samförstånd... sedan gick ögonblicket förbi och jag var tvungen att gå.. nöjd med att få säga adjö och säga till honom att det kommer att finnas andra som möter honom på andra sidan...och att matte och husse kommer även vi...dock förhoppningsvis inte på ett tag...Jag tog en sista bild med mobilen och ....tja vad skall man säga... hur skall jag kunna trösta hustrun i morgon...det vet jag inte men jag skall göra vad jag kan..

Hej då Gubben

Nåja tillbaka till verkligheten...

Lev väl
Affe

5 kommentarer:

Blogger Margareta Hultgren sa...

Usch Affe, det var inget bra, att komma ihåg mina sådana stunder menar jag. Tårarna bara rinner för din lille häst nu. Men de säjer ju att man kommer över det. Fast jag undrar. Mitt hände 1992, det känns som om det var igår. Kram på er ialla fall, från en som vet.
Maggie

30 november, 2005 01:00  
Blogger Susanne sa...

Usch! vad sånt här är hemskt! Det är baksidan av att ha djur!
Själv har jag fått ta farväl av många hundar och det är alltid lika svårt!
Man sörjer djupt och länge! Särskilt dem som stått en väldigt nära.
Tänker på er!

30 november, 2005 10:30  
Blogger Annelie Olsson sa...

Ja förstår att det inte varit en trevllig morgon.....läste din blogg igår och tårarna rann..
Ficksjälv ta farväl av min sköthäst på ridskolan av samma skäl..
Men man får trösta sig med "trapalanda" = djurens gröna ängar.."
Men visst önskar man att man slapp göra såhär..
Tänker på er..

Kramar fån mig!!
Annelie

30 november, 2005 12:17  
Anonymous MM66 sa...

Åh...vad sorgligt med pållen :( Har hälsat på hos Annelie och Margareta också men kunde inte kommentera där, jag är MM66 :) Ville bara kika in och önska en fortsatt skön december!
/MM66

30 november, 2005 17:48  
Blogger Birgit sa...

Hej Affe .. ja jag har knappt några ord .. Men jag tror att djur känner på sig vad som ska hända .. O de vet ju oxå att de är alskade . Jag sa adjö av min fina kompis i sommras . så nu gråter jag över din häst o min hund . Kanske de möttts nu o rusar runt på gräna ängar ..

30 november, 2005 23:28  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida