Fick säga adjö till vår lilla häst idag

Jag har blivit bönhörd såtillvida att en kamrat till hustrun är med imorgon bitti 0700 då vår älskade häst skall få trava vidare in i de gröna ängarnas paradis... jag har resonerat med mig själv och insåg att detta klarar jag inte..

Jag åkte ut till stallet och tog adjö av vår lille plutt.. 167 cm över manken tilltrots är han bara en liten plutt.. nog så envis som bara en häst kan vara.... normalt kan jag aldrig själv ropa in honom till kanten av hagen, han brukar bara blänga lite som om han menar " du jag kommer sen".. idag kom han direkt, jag hade köpt en påse med röda äpplen som jag ville ge honom så här den sista dagen... jag stod där med påsen i handen när han sakta kom lunkande mot mig... solen lyste så där underbart över de snötäckta hagarna... det känndes som en tidig vårdag innan snön smält..jag grät som ett barn... usch vad dåligt samvete man får....han tog äpplena ur handen och tittade på mig som om han visste varför jag var där...jag klappade honom och han slickade mig på handen... en liten stund av samförstånd... sedan gick ögonblicket förbi och jag var tvungen att gå.. nöjd med att få säga adjö och säga till honom att det kommer att finnas andra som möter honom på andra sidan...och att matte och husse kommer även vi...dock förhoppningsvis inte på ett tag...Jag tog en sista bild med mobilen och ....tja vad skall man säga... hur skall jag kunna trösta hustrun i morgon...det vet jag inte men jag skall göra vad jag kan..

Hej då Gubben

Nåja tillbaka till verkligheten...

Lev väl
Affe