Fredag igen... och igen..
Fredag igen…
Igår kväll inträffade det som i en tolvårig flickas liv är en katastrof..döden knackar på och gör sig påmind...
Det älskade Marsvinet Henry drog sin sista suck och lämnade denna värld för nya gröna ängar där det alltid är varmt och inga förkylningar finns.. R.I.P Henry…..Henry blev hastigt sjuk och hade en eländig hosta, jag tror att han fick lunginflammation..
Det blev en vacker begravning i backen bakom vårt hus, numera döpt till Henrys backe.
Pappa hade självklart tårar i ögonen trots att jag själv knappt var bekant med den lilla krabaten, jag håller med om att han var vacker vårt lilla hittemarsvin, han kom till familjen för 1 ½ år sedan efter att ha hittats övergiven i Haga parken , Solna.
Jag har så himla svårt för att något levande dör, det blir så slutgiltigt och att sedan se den sorg min dotter har över Henry gör inte saken bättre, där står den store bredaxlade Pappan och *snyftar * i kapp med dottern.. ja ja…
Morgonen började bättre än kvällen innan… blev väckt av en överlycklig hundvalp som fullkomligt massakrerade husses sömn…. Med pussar … små bett och ett gnyende som får en att vakna med ett leende…Det känns som en liten kompensation för gårdagskvällen..
Hustrun står redan påklädd och är på språng, det är Stockholm international Horse Show på Globen idag…så morgonrundan med vovvarna löser sig utan min inblandning…själv ser jag fram mot ytterligare en dag på jobbet…
Nu har då äntligen Fredagen infunnit sig och jag har fått avnjuta RIXFM´s morron ZOO och ..
Fredags fräckisen Gert Fylking drar varenda Fredag har blivit en tradition…
Ser fram emot att laga något gott till familjen … skall inte tänka på figuren alls denna kväll ( som om jag brukar göra det, men det låter fint).. är man som jag storsmärt så kan man väl med gott samvete säga.. ” själv behöver jag inte tänka på figuren”…( den är redan på plats så att säga)
Lev väl
Affe
3 kommentarer:
Ojoj, vet så väl vad du gick igenom därute i backen, vi har en oändlig massa sådana kvarlämnade backar i vårt liv också. Men en liten tröst är att 12-åriga döttrar snart hittar ett nytt älsklingdjur ;-)
Vi har mer gemensamt, jag tilhör också de storsmärtas skara, lol.
Ha en trevlig helg Affe!
Maggie
Tack för de orden de värmer... men att en liten flicka kan bli så ledsen.. hon skuldbelade sig själv och grät floder..hon var helt förtvivlad.. det finns ingen större djurvän än hon ..hon tar hand om allt och alla som har det dåligt...från fågelungar till hittade kaniner och marsvin.. ett hjärta av guld...
Storsmärthet är ett bevis på att man lever ....och tycker om att leva... det lilla goda som finns kvar skall tas tillvara på..
ha en skön helg
affe
ja att sörja sitt djur är hemskt . jag har gråtit til o med över min fina guldfisk .. min far begravde min pella *ja fisken hette så * I toan 'oj oj .. inte ens en dikt läste han. .
sen blev det mössens tur .. men denna gång fick han faktiskt ta en tom skokartong o gräva ner under rosenbusken på gården i midsommarkramsen.. Sen sa far ..nu kommer det inte in ett djur mer i detta hus *L* trodde han ja
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida